Här var vi då igen!
Lite trist att allt först känns så otroligt bra en tid och sen kan man plötsligt falla ner i en jävla grop igen där de känns som igen utväg finns. Har mått illa stort sätt hela dagen, de har dock blivit värre nu mot kvällen. Ångesten maler innom mej. Jag vill verkligen int ha de såhär men vad kan man. jag som tyckte allt gott ganska bra nu tills idag då jag började må illa
Fick också tid till min psykolog nu till måndagen. Känns bra de i alla fall.
Börjar snart känna mej lite värdelös i en värld där allt går efter ett mönster och allt skall vara så perfekt. Man får inte klaga utan bara flyta med liksom. Är man annorlunda eller har specialproblem så blir man genast utanför. Varför?
Jag vill inte skämmas över att jag mår dåligt och ingen annan skall heller behöva göra det. Men ja gör det endå. Har många vänner som inget vet. Orsaken till att dom inte vet är b.la för att jag blivit rätt bra på att spela att må bra. Jag vill inte att dom skall veta och börja prata en massa skit. Har erfarenhet av att folk börjar tycka att man har "fel i huvudet" just bara för att man mår psykiskt dåligt.
Jag har funderat på hur mitt liv skulle se ut om jag mådde bra. Jag skulle antagligen inte bo hemma hos min pappa utan någon annan stans. Mina drömmar hade sett annorlunda ut och jag hade inte varit den person jag är idag. Med andra ord är det int bara ont. Inget ont som inte har något gott med sig brukar man ju säga.
Just nu vill jag satsa på mitt välmående min familj och mina studier. Men framtiden finns där hela tiden, vad vill jag jobba med? hur skall jag klara mej? kommer jag att bli frisk? frågorna tar aldrig slut och jag vill inte ens fundera på svaret.
Det enda jag med säkerhet vet är att jag vill jobba med människor som är i samma situation som jag är idag, jag vill informera andra ungdomar hur dom kan känna igen symptom på ungdomar som visar att dom inte mår bra. Jag vill berätta hur mycket en person som mår dåligt behöver sina vänner. Jag vill berätta hur mycke stöd vänner kan ge. Jag vill berätta om mina erfarenheter och hur de är att kämpa varja dag. Som sakt jag vill hjälpa andra för ingen skall behöva ha det såhär.
Sköt om er alla där ute! Kramar!
Fick också tid till min psykolog nu till måndagen. Känns bra de i alla fall.
Börjar snart känna mej lite värdelös i en värld där allt går efter ett mönster och allt skall vara så perfekt. Man får inte klaga utan bara flyta med liksom. Är man annorlunda eller har specialproblem så blir man genast utanför. Varför?
Jag vill inte skämmas över att jag mår dåligt och ingen annan skall heller behöva göra det. Men ja gör det endå. Har många vänner som inget vet. Orsaken till att dom inte vet är b.la för att jag blivit rätt bra på att spela att må bra. Jag vill inte att dom skall veta och börja prata en massa skit. Har erfarenhet av att folk börjar tycka att man har "fel i huvudet" just bara för att man mår psykiskt dåligt.
Jag har funderat på hur mitt liv skulle se ut om jag mådde bra. Jag skulle antagligen inte bo hemma hos min pappa utan någon annan stans. Mina drömmar hade sett annorlunda ut och jag hade inte varit den person jag är idag. Med andra ord är det int bara ont. Inget ont som inte har något gott med sig brukar man ju säga.
Just nu vill jag satsa på mitt välmående min familj och mina studier. Men framtiden finns där hela tiden, vad vill jag jobba med? hur skall jag klara mej? kommer jag att bli frisk? frågorna tar aldrig slut och jag vill inte ens fundera på svaret.
Det enda jag med säkerhet vet är att jag vill jobba med människor som är i samma situation som jag är idag, jag vill informera andra ungdomar hur dom kan känna igen symptom på ungdomar som visar att dom inte mår bra. Jag vill berätta hur mycket en person som mår dåligt behöver sina vänner. Jag vill berätta hur mycke stöd vänner kan ge. Jag vill berätta om mina erfarenheter och hur de är att kämpa varja dag. Som sakt jag vill hjälpa andra för ingen skall behöva ha det såhär.
Sköt om er alla där ute! Kramar!
Kommentarer
Trackback
