Mardrömmen.
Annors är det ganska lugnt här hemma. Det gillar jag.
Just nu längtar jag facktiskt till mina resor. Tänkte börja packa lite smått då jag vet att jag dagarna före endå inte får nått packat. Försöker övertala mej själv att allt kommer gå så bra och jag kommer inte villa komma hem alls. Men ibland känns de bara omöjligt att åka till ett ställe där jag inte kan känna mej trygg och inte veta att jag kan komma hem om det händer nått.
Jag tycker du är duktig som ens reser faktiskt. Fast grejen är ju att det KOMMER gå bra, det KOMMER bli jättekul, och det vet du ju egentligen. Det är bara så in i helvetes svårt att tro på det. Jag är ett kontrollfreak och vill ha ALLT planerat liksom..
sen det där emd magsjuka är jag konstigt nog itne så stressad över, jag menar, händer det så händer det, jag jobbar i äldreomsorgen och då ser man en del, plus att jag inte haft det på 10 år, men jag vill helst inte tänka på det överhuvudtaget..
Ja, jag funderar starkt på att gå till någon att prata med, och bara få prata liksom. Mamma vet om att jag vill gå till någon och hade eventuellt kunna hjälpa mig hitta någon.. :)
Oj, nu kom solen fram, nu ska jag ut! Ha en jättefin dag!! :D
Jag vill bara säga att jag verkligen förstår vad du menar. Allting. På riktigt. Jag har alltid tyckt att bara tanken på att spy är hemsk men det senaste året har varit extremt. Jag har varit totalt LIVRÄDD speciellt under vinterhalvåret då kräksjukan verkar finnas överallt och man får panik för att man inte vet hur man kan skydda sig från den. Min rädla eskalerade i världens fart innan jag ens hunnit fatta det själv. Jag vågade knappt gå ut, ville helst inte behöva ta i handtag o pengar och när jag gjort det var jag suuuuuupernoga med att tvätta många gånger tills jag kände mig rent igen. Började med alcogel och om någon var mag/kräksjuk fick jag panik. Minns att jag i vintras pratade med min pojkvän i telefon och han berättade att hela hans familj var kräksjuka. När vi lagt på bröt jag ihop och jag kröp ihop som en boll i min säng tryckandes mot vägghörnet. Jag låg så, skakandes med ojämn anding, i vad jag sen märkte var tre timmar.
Och det där med allt vara trygg.. Jag har fått panikångest av att bara gå hemifrån för att det har känts som en totalt otrygg miljö. Om jag börjar må illa och kanske till och med måste spy, då vill jag ju vara hemma. Inte sitta på någon tunnelbana fullsmockad med folk.
De tankar som du har har jag förmodligen också haft. Och många av dem har jag förmodligen också fortfarande.
Jag försöker ta mig ur allt. Jag vill ta mig ur allt, för jag orkar inte vara rädd längre. Jag vill inte att det jag är rädd för ska begränsa mig. När jag är gammal och ser tillbaka på mitt liv vill jag inte vara ledsen för att jag aldrig gjorde saker bara på grund av min "i fall att-rädlsa". Det här är mitt liv och jag vill få leva det.
Och som med mycket saker så är det allra jobbigaste att vara rädd för att det ska hända, vara på helspänn hela tiden. Det tar otroligt mycket energi och man är inte riktigt sig själv.
En mening jag tänker ibland är "spyr jag så spyr jag"- jag försöker att lära mig att överhuvudtaget acceptera tanken på att spy. I början kändes det hemskt att ens tänka tanken, men efter ett tag blir det lättare och lättare.
Jag använder fortfarande min alcogel och håller fortfarande på en del gamla beteenden, men jag har dragit ner på många också. Ett i taget. När jag själv känner att jag är redo.
Jag hoppas att du kan få ut iaf någonting av det jag skrivit, har inte läst igenom det själv.
Här är några citat som jag tror går bra att koppla till den här typen av problem. kanske tycker du att något är bra.
"livet är till för att levas"
"be present"
"ta tag i ditt liv. För det är ingen som kan göra det åt dig"
"there is nothing to be afarid of. It's just life"
"livet är för kort för att du ska vara åskådare. Delta"
Jag önskar dig all lycka till med livet, ta hand om dig :)
Sofia.
Jag väljer att avsluta det här inlägget med det citatet jag har som mobil-bakgrundstext och som jag tänkt HUR många gånger som helst när allt blivit jobbigt.
"you can't stop being who you are because you are afraid."
