Kampen om livet

När jag vaknade idag kände jag WOW idag är allt bra, ingen kan stoppa mej. Jag var full av livsgjädje och hoppades på att det alltid skulle vara så. Lite konstigt dedär att man ibland kan få den känslan att nu har jag besegrat ångesten, fast man vet att man inte kan göra det över en natt liksom. Jag längtade faktiskt en gnutta till en planerad semester som jag tidigare sett på med fasa. Nu mot kvällen sitter jag här igen, hjälplös med en massa tankar. Sitter och funderar vad som händer om min läkare vägrar förnya mitt recept med lugnande läkemdel, måste jag då stanna hemma från semestern? eller vad? Men o andra sidan har han vel inget val än att förnya mitt recept, han är min läkare jag är hans patient, jag behöver medicinen för att klara mej och leva ett  någorlunda normalt liv och han vet hur mycke den hjälper mej.
Vad han inte vet och vad jag hoppas att han inte kommer att få reda på är hur mycke jag överkonsumerar mina mediciner, att jag behöver ta mera än vad min läkare har ordinerat kan jag inte göra nånting till. Dessutom står det 1 tablett vid behov. Om jag har behov tre gånger till dagen då är de så.  Okej nu blev de råddigt men ni fattar, pointen var att jag måste få mitt recepet förnyat innan min semester.