Kampen om livet

Då ångesten under en kort tid varit ganska mild har jag haft de underbart. Känns skönt att den kan vara borta under några dagar, men tyvärr är de ofta så att då den varit borta i några dagar kommer den allt starkare då den kommer tillbaka. Just nu sitter jag bara här och funderar vad fan jag skall göra. Jag vill kunna längta till nya utmaningar och äventyr men de gör jag inte, ja ser på dom med fasa och undrar hur jag skall överleva. Jag har svårt att lämna mitt trygga hem, här har jag ju allt. Jag gjorde en gång det misstaget att jag packade mina saker och flyttade, i 8 veckor klarade jag mej men sen sa mitt psyke stopp. Skulle nästan kunna säga att jag har ett trygghets handikapp, kan inte åka någonstans utan att veta att jag kan känna mej trygg där, veta att där finns sjukvård vid behov och sen att alla som är hemma har det bra och är trygga. Lite jobbigt då varje semester måste vara planerad och burkar med lugnade läkemedel skall finnar innom räckhåll hela tiden. För mej är dethär verkligen ett handikapp då allt kretsar runt min ångest och hur jag skall hantera den i alla situationer.
Blä för ångest!