Kampen om livet - Jag gjorde mitt bästa!

Igår var jag och några kompisar ute och festade. Jag hadde väntat på det jätte mycke och visste att de skulle bli kul, det blev det visserligen också. Som jag tidigare nämnt så är jag rädd för att inleda ett förhållande i och med att jag är så rädd för att bli sårad.Jag är rädd för att bli stämplad som en som inte duger som flickvän osv. ni fattar.
Så igår när vi var ute så var där med oss en kille som jag under en tid varit intresserad av. Huruvida han är intresserad av mig kan jag inte säga men med hans kroppsspråk så tolkade jag att det finns nånting i luften.
Till en början tyckte jag det var roligt och spännande hur det skulle utvecklas men samtidigt ville jag inte att det skulle utvecklas.
Så fort vi blev ensamma vid bordet kom ångesten på mig som stora hus. Jag viste inte vart jag skulle ta vägen. Jag bara satt där och försökte undvika hans blick. Vi satt tilsammans stort sett hela kvällen och hadde riktigt roligt.
Jag hadde så gärna gjort ett första steg men jag kunde inte. Jag vågar inte. Jag vill ju så gärna med det bara inte går.

Jag försökte verkligen att stänga ute känslorna med det gick inte.
Jag gjorde mitt bästa med dethär går inte.