Kampen om livet

Jag har märkt att då jag mått bättre under en kortare periord så tror plötsligt alla att jag mår hur bra som hällst och aldrig kommer må dåligt igen. Jag märker hur min familj och mina vänner inte läser mina signaler lika bra som tidigare då dom TROR att jag mår bra. Just nu känner jag att jag inte ens orkar berätta för dom hur dåligt jag mår just nu då jag inte tror att dom tar mej så allvarligt som dom borde. Dom verkar så upptagna med sina liv och bekymmer att dom inte har tid att reflektera på hur jag och andra mår. Samtidigt vet jag ju att dom HOPPAS och VILL att jag skall må bra och vara lycklig.
Visst är jag lycklig och glad stundvis varje dag och jag ser varje dag många ljusa och glada stunder som jag försöker att tänka tillbaka på då jag mår dåligt men av erfarenhet vet jag att ångestkänslorna är starkare än lyckokänslorna och det måste jag få slut på innan jag kan börja hantera mina känslor.

Tag hand om varandra och krama lite extra!
Styrka till er!