Kampen om livet - Söndag!

Jag vet att mina inlägg inte har så mycke med varandra att göra, förutom att alla har nånting att göra med min kamp om livet. Ett liv jag gärna hadde sett lite annorlunda. Men nu är det såhär. Fick tidigare en kommentar om att jag int skall tänka sjukdomarna som en del av mitt liv, de gör jag heller inte, jag har inte bett dom att komma så jag kämpar emot dom allt vad jag årkar. Det är inte alltid så lätt att årka kämpa, jag börjar acceptera att jag måste bryta ihop ibland och gråta ut för att sen igen årka kämpa. Men just den stunden som jag ligger där och gråter känner jag mig så värdelös, varför klarar jag inte dethär? eller varför ligger jag här över huvudtaget?.
Jag vet att man inte kan klara av allt här i världen, och alla har periorder i livet som är extra jobbiga. Livet är inte en dans på rosor. Men de gäller vel att se frammåt. Att drömma. Jag ser gärna frammåt och drömmer. Jag vet att jag måste kämpa för att nå mina mål. Men jag är beredd på det värsta.

Imoron skall jag träffa min psykolog. Det var en tid sen sist då jag inte kunde gå på vår förra träff. Och nästa måndag om en vecka har jag träff med min läkare.
Vad mer skall jag säga?
Mår fortfarande illa. Värst är det på kvällen. Vet inte vad det beror på. Skall också försöka få tid till skolhälsovårdaren nu i veckan då jag misstänker att min "urinvägsinfektion" inte var urinväginfektion utan nånting psykiskt. Kan de vara så att när man mår dåligt spänner man sig och oroar sig så mycke för nånting att man helt enkelt sätter spärr för nånting som annors borde gå helt av sig själv, som kissandet?Skall se hur de ser ut nu i veckan och sen kolla med tider hos hälsovårdaren! Jobbigt är det i alla fall då jag inte kan åka någonstans som jag vet att jag är nervös och räd då jag vet att jag då inte kan kissa.

Ha de bra! Kramar