Kampen om livet

Efter ett långt sommarlov som varit skönt men endå tungt psykiskt är det ganska kul att komma tillbaka till skolan. Minns att jag tidigare skrivit om min ångest att börja skolan igen. Den fanns där ennu igår men då jag idag kom till skolan var den som bortblåst. Jag fick ett varmt välkomnande då dom andra redan gått en vecka och jag började först idag. Men de är vel så det alltid är i början, man tycker det är kul som första veckorna och sen börjar man tröttna igen. Hoppas de inte blir så för mej i år då det är extra tungt för mej att tvinga mej göra nånting som jag inte vill.

Angånde min resa så var den mycket lyckad. Som sakt så har ångesten funnits med mej dag som natt men då jag har sluppit alla måsten och alla plikter jag haft här hemma gick det fint enndå. Natten och kvällen före mamma skulle opereras var nog den tyngsta kvällen. Jag var bara orolig, talade och smsade med mamma och berättade hur mycke hon betyder för mej och att hon är varldens bästa mamma. När hon sedan ringde efter att hon vaknat upp och berättade att allt gott bra så blev jag lycklig igen. Har varit och hälssat på henne igår och idag och hon mår bra  med tanke på att hon opererades i fredags.

Just nu rullar livet på som de brukar. Ångesten finns där hela tiden men jag försöker skuffa undan den och hantera den på bästa möjliga sätt.  
Alla mår bra här och det är de som gör mej lyckligast. Det känns sköt att komma tillbaka till vardagen. 
Nu hoppas jag på en fin höst utan ångest!

Vi hörs snart igen! Kram på er