Framtiden känns långt borta.
Jag skulle vilja jobba innom det området jag nu studerar innom men konkuransen är otrolig så att få ett varumärke innom denna bransh värkar just nu omöjlig. Dessutom vantrivs jag i min skola något fruktansvert. Jag får ångest bara av att tänka på att jag måste tillbaka till skolan igen i höst. Mina lärare hatar mej typ för att jag ofta är borta, men dom anar inte hur jag kämpar för att orka ta mej till skolan. Mina vänner och familj tycker jag är lat som inte går till skolan. Om dom bara visste hur jag kämpar så skulle dom nog förstå.
Jag har alltid varit den som tycker att skolan är viktig för min framtid, så därför känner jag inte igen mej och mina tankar att inte vilja gå till skolan. Jag vill ju egentligen gå i skolan, men jag vet inte vad jag vill studera, det känns som om jag just nu studerar i onödan då jag antagligen inte kommer att jobba innom detta område. Men att hoppa av skolan är inte att tänka på just nu då jag en gång gjort det, och då fick jag nog höra av vänner.
Visst finns det en massa saker jag tycker är intressant men dom kan man bara studera långt borta från var jag bor, och att flytta är omöjligt just nu, så som jag mår nu i alla fall.
Jag får ångest av att tänka på min framtid då jag inte vet hur den ser ut. Jag vill ha allt klart och planerat.
Vilket år/klass går du i? Fan vad jag känner igen mig. Jag har ingen aning om vad jag vill bli, och om nu hade jag ju "bara" riktigt svår ångest den sista terminen, och har alltid varit en jävel på att pluga hemma, så jag klarade det ändå. men mamma som blev så trött på mig varje gång jag ko hem efter att ha varit hos en kompis, och pojkvännen som tjatade om att jag aldrig ville göra något, om de bvara vetat.. nu gör de det, och de ber ju knappast om ursäkt..
Men jag lovar, om du funderar på ett friår eller så, det kommer nog inte hjälpa dig.Det kommer bli svåprare att hitta motivationen osv efteråt. Du pluggar för DIN skull, det kommer ge DIG bra resultat i slutet..
Vissa dagar känns allt skit för jag itne vet vad ja gvill göra, men vissa dagar (jag är timanställd) kan jag jobba och känna "idag har jag roligt, dem är trevliga och jag mår rätt okej" ochg då skiter jag liksom i framtiden.
Rätt svårt för ett kontrollfreak sm mig att tänbka "det löser sig" om allt, men det gör det ju faktiskt! :)
Vilken fin blogg du har.
Är du trött på att samla poäng på olika gratissidor som ändå bara leder till presentkort?
Gör som jag och registrera dig här: http://www.woopa.se/?ref=Linerulla och tjäna pengar istället.
Jag har varit med i en vecka och kan redan nu plocka ut över 1400 kronor.
Det bästa är att det inte spelar någon roll om man är 14 eller 40, alla kan tjäna pengar här.
Har du några mer funderingar är det bara att mejla [email protected]
Tack för att du skriver denna blogg. Jag känner verkligen igen mig i allt du skriver. Jag lider av panikångest och vet precis hur du känner. ett liv med panikångest suger men jag lovar att du kommer hitta sätt att hantera allt i din vardag. Kämpa på
Du skriver att du i framtiden vill hjälpa folk, men det gör du ju redan! Vet du vad som hade varit jättehäftigt? Om du längre fram försökte få delar av din blogg publicerade till en bok! Eller om du skickar in lite artiklar till olika tidningar, du skriver så bra så jag tror nog att någon skulle nappa på det.
Nej jag vet, det är skitsvårt att berätta för folk. Jag känner mig bara knäpp först, men sen när jag såg hur många procent som till någon grad har ångest så känner man sig inte lika ensam längre. Det är ju säkert många utav dem jag möter varje dag som kämpar precis som mig.
Men du är stark, du fixar det här :)
