Lördag!
Oj vilken underbar dag det har varit. Har umgåts med min underbara familj nästan hela dagen,dock inte mamma då mamma och pappa är skilda. Men pappa och mina systrar med sina pojkvänner.
Börjar bli lite nervös inför resan, inte sådär obehagligt-ångest-nervös utan mera sådär nuvilljagåka-nervös.
Tidigt på måndag morgon kör pappa mig till hamnen där jag möter upp min kusin som jag åker med. Vi är nog båda lite ivriga och glada över att få spendera lite kvalitetstid tillsammans. Det gör alltid gott. Som sakt så skall jag bara koppa av och försöka glömma alla bekymmer som jag har här hemma.
Jag förstår att många av er tycker bloggen är mindre intressant då ni inte vet vem det är som skriver. Men jag bloggar ju inte för att få så många läsare som möjligt utan för att föra mitt budskap fram om hur man kan leva med ångest och självklart är bloggen ett slags terapi för mej påvägen tillbaka till ett normalt liv. Men såklart blir jag ju otroligt glad för alla fina kommentarer ni skriver till mig. Ni gör min dag när ni skriver så fint. Och så har jag ju hittat andra som är i samma situation som jag som jag kan prata med, vilket känns otroligt skönt, att det finns människor som påriktigt förstår.
Eventuellt kommer jag någongång komma fram med min identitet men inte just nu. Jag är inte redo för det ennu.
Kram på er!
Börjar bli lite nervös inför resan, inte sådär obehagligt-ångest-nervös utan mera sådär nuvilljagåka-nervös.
Tidigt på måndag morgon kör pappa mig till hamnen där jag möter upp min kusin som jag åker med. Vi är nog båda lite ivriga och glada över att få spendera lite kvalitetstid tillsammans. Det gör alltid gott. Som sakt så skall jag bara koppa av och försöka glömma alla bekymmer som jag har här hemma.
Jag förstår att många av er tycker bloggen är mindre intressant då ni inte vet vem det är som skriver. Men jag bloggar ju inte för att få så många läsare som möjligt utan för att föra mitt budskap fram om hur man kan leva med ångest och självklart är bloggen ett slags terapi för mej påvägen tillbaka till ett normalt liv. Men såklart blir jag ju otroligt glad för alla fina kommentarer ni skriver till mig. Ni gör min dag när ni skriver så fint. Och så har jag ju hittat andra som är i samma situation som jag som jag kan prata med, vilket känns otroligt skönt, att det finns människor som påriktigt förstår.
Eventuellt kommer jag någongång komma fram med min identitet men inte just nu. Jag är inte redo för det ennu.
Kram på er!
Kommentarer
Trackback
