Välkommna!
Det här känns svårt. Jag vill ha en anonym blogg där jag kan ventilera mina tankar om min situation. Jag lider av panikångest,emetofobi och social fobi,en kombination som kan vara mycke svår att hantera då illamåendet alltid kommer i samband med ångesten som ofta kan komma i samband med stora folkmängder eller platser där ja inte känner någon.
Jag har från tidigare en blogg där ja inte är anonym men då ja har mycke svårt att erkänna att jag mår dåligt så kan jag inte på samma sätt skriva om det där.
Jag tänkte att bloggen kan vara ett bra hjälpmedel för mej i kampen om att få mitt riktiga liv tillbaka. Jag har tidigare varit en glad och lycklig person som tycker om att festa och umgås med vänner osv. Men sen jag blev sjuk har allt detta blivit en sällsynt företeelse. Dom få gånger jag klarat av sådana situationer får jag vara rikigt stolt över mej själv. Min familj vet om hur jag mår till en viss grad, ofta då ja mår dåligt håller jag de för mej själv, jag vill inte oroa min familj. Jag får den bästa hjälp med specialist läkare, psykolog, mediciner mm. Men nånting fattas där och de är de jag måste hitta innan jag kan leva ett normalt liv utan ångest och mediciner varje dag.
Känner ni att ni är i samma situation får ni gärna lämna en kommetar. Känns alltid bättre att veta att man är flera om dom svåra sakerna här i livet!
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
usch, låter jobbigt! :( hoppas de blir bättre!
Hej!tittar in och kan säga att jag vet hur det är att leva brevid en som hade ångest!
Finns mycket bra böcker att tipsa om!
NLP-böcker.Kaj pollaks böcker m.m.
Du kommer att bli bättre!Vi blir alla ett resultat av våra tankar!Kram/Ciara
Jävla emo.
Hej!
Första gången jag läser din blogg. Fortsätt kämpa! Och sen vill jag hälsa "Arne" att emo är en musikstil och att han är ett jävla pucko med konstiga värderingar.
Ha det bra, vi hörs nog igen :)
Hej. Hur känns det när du är ute bland folk. Hur märker du av panikångesten. Blir du stel i nacken eller i några muskler. Ha det så bra. Tittar in fler gånger.
Hej! Jag har plågats när jag skall äta bland folk och har ibland fått springa iväg för att spy. Jag har ständig ångest över situationer där jag tvingas sitta att äta med människor som jag inte känner mig trygg med och rädslan för att inte få ner maten eller behöva springa och spy är enorm. Detta är så jobbigt och först nu efter 10 års lidande har jag vågat söka hjälp. Du får gärna maila mig, så kan vi kanske hjälpa varandra med tips och råd! Kram kram
känner igen mig så enormt mycket i det du skriver , och jag känner mig ganska ..ja jag vet inte vad, men känns lite skönt att läsa om någon mer som lever med detta handikappet varje dag i sitt liv. Att man inte är ensam om det som sagt. Jag har länge letat efter någon som kan känna igen sig hur jag känner,mår, och lever mitt liv varje dag. Men nästan trott att jag är helt ensam med det, har tyvärr ibland tänkt & uppfattat mig själv som konstig o.s.v ..
Du får gärna maila mig. Så man kan byta tankar o så bara att nån annan förstår kan ju kännas skönt.
Du skriver att du vill va anonym här, men frågar ändå hur många år är du? så får du svara i mail om du vill.
Kram, ha det bäst!
