Kampen om livet

Jag verkligen hatar att må såhär. Jag årkar inte. Att inte veta vart man skall ta vägen, när man hällst vill ligga i sängen med familjen runt sig som säger att allt kommer att bli bra. Jag klarar inte av att ligga här ensam och gråta mera, skulle så gärna gå till pappa och säga att jag inte mår bra men samtidigt vill jag inte oroa honom och jag vill klara det själv. Just nu är det bara ett helvete. Jag vet inte vad det är jag har ångest för. Men ångesten sliter mej i stycken och illamåendet tar livet av mej. Jag måste vel inte klara av allt eller?Det måste ju finnas nånting som kan hjälpa mej? man kan vel inte måsta må såhär. Svininfluensan sprider sig som en eld genom landet och insjuknar någon av mina nära och kära så bryter jag ihop totalt. Jag har det tillräckligt som det är redan! Nu räcker det för min del!
Hejdå!